När kan myndigheter kräva att obduktion utförs?

En obduktion av en avliden person, innebär att kroppen öppnas och undersöks. Det finns två olika varianter. Den kan antingen vara klinisk eller rättsmedicinsk och utförandet regleras enligt obduktionslagen.

Klinisk obduktion

Den kliniska varianten utgör en mycket viktig källa till att fastställa dödsorsaken, sjukdomen som orsakade dödsfallet, få kunskap om effekterna av behandling samt undersöka om det finns skador eller sjukliga förändringar i den avlidnes kropp. En läkare beslutar om klinisk obduktion.

Den får inte utföras om den avlidne har meddelat muntligt eller genom donationskort att den motsätter sig obduktion. Det finns dock undantag till detta om dödsfallet är oförklarligt eller om det finns misstanke om en smittsam sjukdom. Implantat såsom pacemaker, defibrillator etc får tas bort även om det strider mot den avlidnes vilja. Vid kremering utgör dessa en risk för explosion.

Källa: Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om kliniska obduktioner m.m.

Rättsmedicinsk obduktion

Om läkaren anser att en rättsmedicinsk undersökning bör ske, skall även en polisanmälan göras. Polisen, allmän åklagare eller allmän domstol beslutar om en rättsmedicinsk obduktion skall utföras. Obduktionen får ske mot den avlidnes eller anhörigas vilja. Polisen underrättar de anhöriga om en rättsmedicinsk undersökning kommer att utföras. Läs mer om rättsmedicin hos Rättsmedicinalverket.

Orsaker till varför en rättsmedicinsk obduktion görs, kan vara; misstänkt brott, misstanke om försummelse inom vården, fastställande av dödsorsaken eller den avlidnes identitet. Undersökningen kan ta mellan någon timme upp till drygt en arbetsdag. Om prover behöver analyseras, tar det ytterligare några veckor innan de är analyserade.

En obduktion bör utföras inom några dagar efter dödsfallet.