Det är inte lätt att veta hur kroppen ska hanteras efter ett dödsfall. Som tur är så finns det människor som kan hjälpa till med detta. Du kan få professionell hjälp av både begravningsbyrå och läkare.
Om någon dör på ett sjukhus eller gruppboende så gör läkare eller personal i ordning kroppen innan de anhöriga får se den. Den döde får rena kläder och sängkläder och all eventuell sjukhusutrustning tas bort (om inte något organ ska doneras och kroppen måste hållas igång med en respirator).
Innan begravningen så förvaras kroppen på ett bårhus, vilket är helt kostnadsfritt. De kostnader som kan tillkomma är eventuella transporter utav liket.
Efter det så får de anhöriga göra i ordning kroppen ytterligare inför begravningen, såvida den döde inte ska kremeras. Den avlidne blir tvättad och om det behövs rakad och klippt. Munhålan och näsborrarna ska torkas ur och cerat ska läggas på läpparna. Kroppen läggs tillrätta och ögon och mun sluts.
Oftast får den avlidne ha sina favoritkläder på sig när han eller hon begravs. Ibland sminkas även den avlidne lite lätt. Detta brukar göras om kistan ska vara öppen under begravningen. Under hela proceduren så bör ett fönster hållas öppet för att vädra. Förr i tiden öppnade man fönstret för att den dödes ande skulle få sväva ut.
Alla värdesaker ska tas om hand. Ibland kan de anhöriga vilja att till exempel smycken ska vara kvar på den döde.
Om kroppen ej ska kremeras och det är lång väntetid innan begravningen kan ske, så ska den antingen förvaras i ett kylrum eller balsameras. Man brukar kremera kroppen om den ska transporteras långa sträckor, exempelvis till ett annat land. Idag är balsamering ett enkelt ingrepp som går ut på att formalinlösning sprutas in i kroppen via lårartären.
Om den döde har legat ute i en fuktig miljö länge eller råkat ut för en drunkningsolycka så brukar kroppen vara i stark förruttnelse. Då prepareras kroppen genom att täckas med cellstoft indränkt i formalin och läggs sedan in i en säck av tjock plast. Detta förhindrar obehaglig lukt.
Sitemap | Kontakta Oss | © Begravningssidan 2010